Wordy Wednesday - ditt namn är ditt öde

Lyssnade på P1 nu på morgonen. Det var ett inslag som handlade om vilka namn tyska föräldrar valde till sina barn. I Tyskland har upprörda röster höjts över att många föräldrar väljer "otyska" namn till sina barn till exempel Kevin eller Chantal. Valet av traditionellt västerländska/amerikanska namn är vanligare bland arbetarklass än bland medelklass, vanligare i forna Östtyskland än i fd Västtyskland. Namnen har därför blivit sociala markörer det vill säga om du heter Kevin har folk redan en uppfattning om vem du är, innan du ens öppnat munnen. Du är white trash och därmed får du inte samma förutsättningar som dina klasskamrater att lyckas i livet, oavsett hur duktig du är. Denna företeelse kallas i Tyskland för kevinism el chantalism.

Det är intressant, och lite läskigt, hur olika människor bemöts på grund av sitt namn. I Sverige talar man om y-namnen; Benny, Conny, Ronny, Kenny, Sonny - namn som var vanliga inom arbetarklassen i Sverige på 60- och 70-talet. Ända sedan dess har personer med dessa namn setts som dömda på förhand. Då och då kommer det påståenden om att dessa namn är ovanligt vanliga i kriminella kretsar, att dessa pojkar (nu män) har sämre tänder än genomsnittet och att rökning och för tidig död är vanligare bland män med y-namn osv. Undrar om dessa påståenden stämmer?

Idag är det inte många som döper sina pojkar till y-namn, möjligen kan Timmy vara ett nytillskott. Istället är det namn som Kevin, Liam, Cassandra eller Charlene som tagit över rollen som sociala markörer. Undrar hur det ska gå för alla dessa barn? Har vi lärt oss att se personen bakom namnet eller fortsätter vi att odla våra fördomar? Behandlar du Gull-Britt annorlunda än Amanda? Har du mer gemensamt med Filip än med Kjell-Åke? Vem vet, kanske är det rentav tvärtom?

/ Ulrika, ett gammalt "hederligt" germanskt namn (?!)