Miscellaneous Monday - Japan

Det asiatiska landet Nippon, som vi i väst döpt om till Japan, har länge kallats soluppgångens land. I dagens Japan råder snarare skymning dygnet runt. Jordbävningar, tsunamis, strömavbrott, sjukdomar, mat- och vattenbrist. Och som om det inte skulle räcka; kollapsade kärnkraftverk som ligger som tickande bomber och bara väntar på att få spy ut dödlig strålning över en befolkning som fortfarande minns de amerikanska atombomberna över Nagasaki och Hiroshima under andra världskriget.

Den nytillträdde amerikanske presidenten Harry S Truman bestämde sig 1945 för att förena nytta med nöje. Han ville testa USAs nya uppfinning atombomben och samtidigt skrämma Japan till att kapitulera och erkänna sig besegrat. Han lyckades, Japan gav upp och mellan 100 000 och 250 000 människor dog inom fyra månader från de ödesdigra dagarna i augusti. Civila män, kvinnor och barn dog av explosionerna, av strålningen eller under rasmassorna. Fortfarande idag, mer än 60 år senare, dör människor av cancer orsakad av strålningen från bomberna.

Det finns många böcker skrivna om det fruktansvärda som skedde i Japan 1945 men en av de mest kända är Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Jag läste den som tolvåring och jag har aldrig glömt den. Den handlar om flickan Sadako Sasaki som bara var två år när bomberna föll. Hon tycktes till en början ha klarat sig bra men insjuknade plötsligt i "atombombssjukan" (cancer) när hon var elva år. Sadako älskade att springa men en dag på löparbanan slutade hennes ben att lyda henne och hon hamnade på sjukhus. Enligt en japansk sägen får den som viker 1000 papperstranor önska sig vad som helst. Sadako ville bli frisk och ägnade hela dagarna åt att vika papperstranor men cancern spred sig snabbt. Boken är naturligtvis jättesorglig men viktig och bra. Sadakos papperstranor har blivit viktiga fredssymboler och barn runt om i världen viker fortfarande fåglar som skickas till Hiroshima där dom hängs upp vid Sadakos staty i Fredsparken.

/ Ulrika