CHRIB

Efter att ha läst Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn (recension finns i ett tidigare CHRIB-inlägg) blev jag nyfiken på hennes nästa bok; Barnkolonin. Min kollega, som recenserar böcker för vår lokaltidning, förvarnade mig om att den var betydligt läskigare men jag tog mod till mig och kastade mig ut i skuggvärlden...

Joels familj har just flyttat ut på landet. Hans föräldrar har tagit över ett gammalt vandrarhem som nu ska renoveras. Joel är tveksam till flytten, hans storasyster Agnes är helt emot den men de små tvillingarna Max och Hanna tycker att det är ett äventyr.

Redan första dagen börjar det hända konstiga saker. Joel möter en man med konstiga ögon som säger sig jobba på vandrarhemmet. Han dyker upp från ingenstans och försvinner lika hastigt. Joel hör ljudet av gråt och ser konstiga ljussken men varken föräldrarna eller Agnes märker någon-ting, dom har fullt upp med sina egna projekt. Annat är det med småsyskonen, Max berättar om en liten pojke han talat med och han pekar ut honom för Joel. När Joel tittar dit Max pekar syns ingenting, bara den mörka skogen.

I trakten bor Nina, hon tillbringar sommaren hos sin mormor, hon planterar granplantor och cyklar omkring i grannskapet. Så småningom blir Joel och Nina vänner och Joel berättar för Nina om det märkliga som händer på vandrarhemmet. När Ninas mormor får veta vad som sker där blir hon skräckslagen. Hon berättar att vandrarhemmet tidigare varit en barnkoloni. Ninas mormor arbetade där tills kolonin fick stängas på grund av en fruktansvärd händelse som alla velat glömma och gömma. Nu kommer alla minnena tillbaka. Och inte bara minnena.

För varje dag som går stiger spänningen, känslan av obehag växer och man anar att det här kommer att sluta riktigt illa. Och det gör det också, men kanske inte för Joels familj. Ont ska med ont förgås brukar man säga…

En riktigt obehaglig bok som inte bör läsas innan man ska sova men som absolut bör läsas!

/Ulrika