I seriernas hemland, Belgien, ses det som ovanligt om man inte läser serier och det uppmuntras alltid att läsa mer av dem. Men här i Sverige har de kanske ibland fått ett oförtjänt rykte av att vara lite för lätt att läsa och något för den late. Men då missar man absolut något! Serier kan öppna en underbar värld med sina bilder och den kortare texten.
Därför tipsar jag om en av mina favorit-serier, Nemi. Ni har säkert sett tidningen i tidningshyllan, och det finns även ett flertal böcker med alla serierna i (jag tror de är uppe i åtta böcker just nu).
Nemi handlar om just Nemi, döpt efter en sjö i Italien, som är en tjugo-nånting gothare, svartrockare, ja, något som hon själv inte beskriver. Hon är lite speciell och rent av larvig ibland, och serien handlar mest om hur hon kolliderar med världen, eller ja, kolliderar med allt. Hon tycker alla subkulturer är idioti, och precis samma tycker hon om "den vanliga människan". Bäst i hennes värld är att vara som henne och hennes bästa kompis, den blåhåriga Cyan som är långt mer vuxen. Ändå är de bästa vänner.
Nemi klarar inte av att leka vuxen, utan vill egentligen helst käka choklad och ragga upp killar i svarta kläder. Visst, hon är ingen mönsterperson och ibland kanske hon inte är någon suverän förebild, men hon har något speciellt ändå.
Som Nemi själv säger "du får inte vad du förtjänar, du får vad du tar". En bra sak att komma ihåg de där dagarna då inget går som det ska.
/Katarina, praktikant
Att ge ut romaner i serieversion verkar vara på modet. De senaste åren har till exempel omåttligt populära Stephenie Meyers Om jag kunde drömma givits ut som serieberättelse (del 1, 2010 och del 2, 2011). Men även litterära klassiker har kommit i serieform, som exempelvis Mary Shelley's Frankenstein. I samma serie som Frankenstein, Klassiska seriealbum (Argasso förlag), ges nu även Charlotte Brontës Jane Eyre ut! Jag tycker det är roligt att man jobbar på det här sättet med att föra det skrivna ordet vidare till en förhoppningvis bredare publik. På så sätt får ju berättelserna nytt liv. 
En av mina favoritserier från den senaste tiden är den norske författaren Kjetil Johnsens deckarserie TRE. Jag fastnade omedelbart för den och har tidigare bloggat om den här. Nu har jag läst första delen i Johnsens serie Den 4:e parallellen, Lasarusfenomenet. Och den var om möjligt ännu bättre! Tydligen är detta första delen av fyra, och den fjärde och sista har redan kommit ut på norska. Men i Sverige får vi allt vänta.
Nyinköpt till biblioteket är serietecknaren Sara Hanssons andra, men första tjocka, bok med titeln Vi håller på med en viktig grej. Sara Hansson som ju också är känd från P3:s satiriska Tankesmedjan är ännu en av den gyllene seriestaden Malmös många talanger. Och nu har hon skrivit och tecknat en självbiografisk roman som skildrar den där skälvande tiden av identitetssökande i skarven mellan barndom och tonår, där vänskapen mellan bästisar blir större än allt annat och där musik och idoler, Spice Girls i det här fallet, verkligen betyder något. Teckningarna är väldigt uttrycksfulla i sin enkelhet och fångar perfekt känslor och väcker tankar. Det här är riktigt bra!
För 15:e gången arrangeras i sommar Barbackas kulturläger för dig som är född mellan 1995 och 1999. Det finns en massa roliga och intressanta kurser att välja mellan, till exempel design & form, serieteckning, teater och bild! För att inte tala om dansmix och lajv! Det finns dessutom både musikverkstad och musikproduktion och vill du vara med på någon av dessa kurser går det bra att vara född även 1994...