Förra veckan skrev jag om hur viktig en bra inledning är för att jag ska fastna för en bok och verkligen vilja läsa vidare. Men det är ju mer än bara inledningen som gör själva boken (förstås). Idag kom två nya böcker av Sonya Sones till bibblan, som jag genast vill slänga mig över och läsa: Vad mina vänner inte vet (del ett) och Vad min flickvän inte vet (del två). Varför blir jag då så sugen på att läsa dem? Jo, för att de är skriva lite som poesi, fast de är romaner; prosalyrik kallas formen. Följande stycke är hämtat från sida 16 i första delen:
"Jag behöver bara
blunda
så kan jag känna hans läppar,
som de kändes
allra första gången.
Jag kan känna hettan från dem,
när de, lätt särade,
stryker över min kind,
kommer närmare
och ännu närmare
min mun,
så att jag knappt törs andas,
knappt kan vänta
tills de trycks mot mina.
Jag behöver bara
blunda."
Storyn tycks liknande den i Emma Granholms Simon & Sophie; en populär tjej blir intresserad av skolans tönt (i enkla ordalag). Mer vet jag inte än, och jag får allt vänta med att läsa dem, eftersom de är reserverade... Blir du också sugen på att läsa dem? Reservera dem, vet ja, eller kolla om de finns inne på bibblan! Till dess kan du läsa ett omdöme av dem på bloggen Bokhora.
/Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar