Ingen du känner

Vad glad man blir när man upptäcker att en författare som man gillar jättemycket ska ge ut en ny bok! Dessutom en bok som kommer till biblioteket typ alldeles strax - peppen! Det är Christina Wahldén jag pratar om, och hennes bok Ingen du känner. Den handlar om tjejen Shevin som sommaren efter nian som vanligt åker till Turkiet med sin familj. Den här resan blir dock väldigt annorlunda: det är nämligen meningen att Shevin ska giftas bort... Det här är ett ämne som är svårt att skriva om på ett bra sätt, men jag har goda förhoppningar om att Wahldén lyckas med det. Hon tar ju i sina många populära ungdomsböcker upp svåra ämnen utan att försköna sakernas tillstånd. Den senaste jag läste av henne var Min systers dotter har många pappor, en fortsättning på I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig som handlar om Ombeni från Kongo. Ombenis familj blir offer för det grymma kriget där, men hon lyckas fly till Sverige. Med sig har hon fasansfulla minnen av sina upplevelser i krigets Kongo, och självklart en stor sorg över sin döda familj.  Jag gillar Wahldéns engagemang för utsatta grupper och att hon har ett internationellt perspektiv. Och snart har jag den nya boken i min hand!

/Camilla

Freaky Friday – Svårt att låna

Ibland kan vi på bibblan vara regelivrare av rang vilket denna absurda roliga historia från ett bibliotek i en ej namngiven stad i Sverige visar. En vän till mig jobbar på dagis och hade tagit en cykeltur med en handfull barn för att låna böcker. Alla småttingarna fick botanisera bland bilderböckerna och hade plockat ihop två var när det var dags att låna. Dessvärre hade lånekortet glömts på förskolan, någon mil därifrån, och när personalen hade sökt upp förskolan manuellt visade det sig att kontaktpersonen var en kollega till min kompis varför hans legitimation inte kunde användas som giltigt intyg. Nu var det så att kollegan var med på biblioteket och min vän tyckte att han kunde intyga att hon var hon och att de, inklusive de förväntansfulla barnen som fått välja böckerna, på så sätt skulle kunna få låna. Men nej, så funkar det inte på bibblan fick han veta. Då såg han att dagisets telefonnummer stod på skärmen där låntagarprofilen var framme och kom med förslaget att bibliotekspersonalen kunde ringa numret och att han kunde svara. För just det numret gick till den telefon som han av en händelse just då hade i sin hand. Men nej, så funkar det inte på bibblan. Då kom han på att han kunde skapa ett nytt lånekort åt dagiset, i sitt namn, med hjälp av sin legitimation. Men i så fall, fick han veta, krävdes rektors godkännande och namntäckning. I det finstilta står dock att det krävs rektors eller annan ansvarigs namnunderskrift påpekade min vän och meddelade samtidigt att han är annan ansvarig. Men i så fall behövs ändå dagisets organisationsnummer fick han reda på då varpå han ringde till kommunen och fick reda på detta, varpå han kunde skapa ett nytt lånekort och varpå han kunde låna böckerna som småttingarna valt. Nu har jag ju bara en sida av historien men hur som helst - vem har sagt att det skall vara lätt att låna!?

/Olof

Miscellaneous Monday - Japan

Det asiatiska landet Nippon, som vi i väst döpt om till Japan, har länge kallats soluppgångens land. I dagens Japan råder snarare skymning dygnet runt. Jordbävningar, tsunamis, strömavbrott, sjukdomar, mat- och vattenbrist. Och som om det inte skulle räcka; kollapsade kärnkraftverk som ligger som tickande bomber och bara väntar på att få spy ut dödlig strålning över en befolkning som fortfarande minns de amerikanska atombomberna över Nagasaki och Hiroshima under andra världskriget.

Den nytillträdde amerikanske presidenten Harry S Truman bestämde sig 1945 för att förena nytta med nöje. Han ville testa USAs nya uppfinning atombomben och samtidigt skrämma Japan till att kapitulera och erkänna sig besegrat. Han lyckades, Japan gav upp och mellan 100 000 och 250 000 människor dog inom fyra månader från de ödesdigra dagarna i augusti. Civila män, kvinnor och barn dog av explosionerna, av strålningen eller under rasmassorna. Fortfarande idag, mer än 60 år senare, dör människor av cancer orsakad av strålningen från bomberna.

Det finns många böcker skrivna om det fruktansvärda som skedde i Japan 1945 men en av de mest kända är Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Jag läste den som tolvåring och jag har aldrig glömt den. Den handlar om flickan Sadako Sasaki som bara var två år när bomberna föll. Hon tycktes till en början ha klarat sig bra men insjuknade plötsligt i "atombombssjukan" (cancer) när hon var elva år. Sadako älskade att springa men en dag på löparbanan slutade hennes ben att lyda henne och hon hamnade på sjukhus. Enligt en japansk sägen får den som viker 1000 papperstranor önska sig vad som helst. Sadako ville bli frisk och ägnade hela dagarna åt att vika papperstranor men cancern spred sig snabbt. Boken är naturligtvis jättesorglig men viktig och bra. Sadakos papperstranor har blivit viktiga fredssymboler och barn runt om i världen viker fortfarande fåglar som skickas till Hiroshima där dom hängs upp vid Sadakos staty i Fredsparken.

/ Ulrika

Miscellaneous Monday - kan man slåss för fred?

Idag hade jag tänkt skriva om J R R Tolkiens magiska värld och om den struliga filmatiseringen av The Hobbit. Men jag väljer istället att skriva om vår egen, märkliga och svårbegripliga, värld. (Vill du läsa om filmstrulet hittar du en artikel här.)

Tidigt i morse blev fartygskonvojen Ship to Gaza brutalt stoppad av israeliska soldater. Israel bordade skeppen på internationellt vatten. Flera personer dödades och många skadades. Fartygen var på väg med mat, mediciner och andra förnödenheter till den instängda civilbefolkningen i Gaza. Ombord på de 6 båtarna finns ca 700 passagerare/aktivister; politiker, överlevande från Förintelsen, lagstiftare, nobelpristagare med flera. På det svenskgrekiska fartyget Sofia finns bland andra författaren Henning Mankell och miljöpartiets Mehmet Kaplan.

Ship to Gaza är en väl uppbyggd internationell organisation som inte tar ställning i konflikten mellan Israel och Palestina. Det man kräver är att mänskliga rättigheter och internationell lagstiftning ska gälla även i det ockuperade Gaza. Organisationen vill nå resultat utan våld, istället använder man sig av civil olydnad.

Chefen för FN:s bistånd i Gaza har uppmuntrat omvärlden till att bistå Gaza med humanitärt bistånd. Det enda sättet för hjälpen att nå fram är sjövägen.

Ship for Gaza har ett enda syfte - att hjälpa människor i nöd. Idag var detta inte ett tillräckligt bra skäl för att få militären att låta bli att skjuta. Det är en stundtals grym värld vi lever i. Förhoppningsvis befinner sig de människor som idag offrade sina liv för freden i en bättre värld nu.

/Ulrika

Tipsy Tuesday - roligt, sorgligt, starkt

Tipsy Tuesday, ja. Då passar jag såklart på att skriva några av mina tankar om förra veckans bokskörd:

Emma Granholms Ett nytt liv på köpet handlar om Sanna som ska börja gymnasiet. Hon har inga vänner sedan tidigare, utan har varit utstött sedan hennes bästa vän ”dumpade” henne i tredje klass. Men gymnasiet blir verkligen en nystart för Sanna; hon kan inte fatta att alla i den nya klassen pratar med henne och vill hänga med henne. Om ensamhet. Om själens styrka. Om att vilja vara till lags och passa in – men till vilket pris? Emma Granholm är expert på att bygga upp stämningen redan från början så att läsaren förstår att något hemskt kommer att hända … Samma upplevelse fick jag när jag läste hennes förra bok Liv & Lovisa, en av mina favoriter från förra året. Starka skildringar - läs dem båda! Själv ska jag läsa hennes debut som jag inte hunnit med än: Simon & Sophie.

Skunk är Sheba Karims debutbok och handlar om kulturkrockar; om en muslimsk pakistansk tonårstjej som lever i USA med stränga föräldrar som vill att hon ska vara just en god muslimsk pakistansk flicka. Hon tillåts inte vara med på många aktiviteter utanför skoltid, vilket såklart påverkar henne. Till råga på allt blir hon kär... Om att vilja göra uppror, men ändå inte. Om den första omöjliga kärleken. En humoristisk, ironisk och annorlunda skildring av tonårsliv och tankar, som jag satt och fnissade högt åt många gånger - mina medpassagerare på tåget undrade nog lite vad jag hade för mig. Fast kanske blev de sugna på att läsa boken – blir du? I så fall får du veta varför den heter just som den gör. :)

Och så till sist, Katarina von Bredows Hur kär får man bli? En bok man måste sträckläsa (även om jag vill göra det med nästan alla böcker)! Von Bredow är ju en mästare på att skildra (ungdoms)kärlek, så även i detta fall. Om den omöjliga (eller?) kärleken mellan Katrin och Adam. Om svek. Om familjekonflikter. Om mobbing. Mycket ryms, men ändå inte för mycket. Jag tycker detta är en av von Bredows starkaste skildringar.

Har du något bra lästips – dela gärna med dig till oss!

/Lina