"Mässan" och läsning

Den årliga Bokmässan är just nu i full gång i Göteborg. Jag är en av dem som inte är där, men förhoppningsvis är kanske du det? Det är ju så fantastiskt roligt att strosa (om det nu går att strosa i världens trängsel, liksom) omkring och insupa alla intryck, alla böcker, författare, besökare, klokheter som sägs, seminarier...  I år gästas mässan av flera bra representanter för barn och ungas läsning som det skulle varit väldigt najs att lyssna på. Men det går ju att njuta av bokmässan även hemifrån via media, såklart.

Igår på mässan lämnades något som heter litteraturutredningen över till kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Tyvärr visar denna att läskunnigheten och bokläsandet har gått ner kraftigt bland barn och unga. Särskilt dåliga på att läsa böcker är pojkar i tonåren. Varför är det så, kan man undra, och vad kan man göra åt det? Vad tycker du?

Här nedan kan ni lyssna på ett samtal från bokmässan mellan Johanna Koljonen som har varit med och tagit fram litteraturutredningen och Nino Dawod som är bibliotekarie och jobbat mycket med ungdomar och läsning. Ungdomar från Rörsjöskolan i Malmö får också tycka till om läsning.





/Camilla

Årets Bokmässa!

Nu är  det snart dags! På torsdag drar årets Bokmässa igång i Göteborg!  På fredagen kan du lyssna på författare som Christina Wahldén, Ingrid Olsson, Emmy Abrahamson och Barbro Lindgren. Och på lördagen kan du följa upp med exempelvis Michelle Paver och Amanda Hellberg. Du kan läsa mer på mässans hemsida, där du också kan kolla in hela programmet. Visst låter en tripp till Göteborg himla lockande nu? :) 

/Lina

Tipsy Tuesday - Sveriges första läsambassadör!

På årets Bokmässa i Göteborg, som vi skrev om förra veckan, utsågs Sveriges första läsambassadör. Det blev den produktive författaren och illustratören Johan Unenge, känd för böcker som Eva & Adam och Livet enligt Rosa, som han och Måns Gahrton har skapat tillsammans. Unenge har också skrivit ett flertal ungdomsböcker, bland annat serieromanen Mitt extra liv. Nu iklär han sig alltså även rollen som läsambassadör, och ska då arbeta för ungas läslust. Om detta säger Johan: "Det är lätt för dagens unga människor att missa böckernas värld när så mycket annat pockar på uppmärksamhet. Jag tror att det är viktigt att hjälpa dem att hitta dit." På bloggen läsambassadören.se kan du läsa mer om projektet!

Nedan kan du se hur snabbt och enkelt Johan Unenge jobbar när han tecknar - imponerande!



Sugen på att låna böcker av Unenge? Välkommen till bibblan!

/Lina

Tipsy Tuesday – Stjärnlösa nätter

I fredags var jag i Hallunda på Botkyrka internationella bokfestival och tog del av en hel rad intressanta författarpresentationer. Jonas Hassen Khmeiri, ordekvilibristen bakom moderna klassiker som Ett öga rött och Montecore, Christina Wahldén som har skrivit en rad angelägna böcker om ungdomar och poeten Daniel Boyacioglu för att nämna några. Störst intryck gjorde nog ändå Arkan Assad. Med inlevelse, humor och allvar, ärlighet och närvaro och mycket personlighet berättade han sin och hans familjs historia. När kriget brutit ut mellan Iran och Irak i början av 1980-talet och Arkans pappa kallats in till den irakiska armén, liksom hans kurdiska bröder på andra sidan gränsen kallats in till den iranska armén, valde han att avvika och fly med sin familj. Pappan kom till Sverige, lärde sig svenska och etablerade sig, trots kylan och snön, i det svenska samhället. Han tjänade pengar och familjen hade det bra. Arkan och hans syskon fick bara prata svenska hemma, det nya välsignade landets språk och växte upp i och in i den kulturen. Men så en dag ringde telefonen från Kurdistan och så indignerad som pappan lät hade Arkan aldrig tidigare hört honom. Han hade fått reda på att familjen därhemma tillfångatagits efter att han flytt med sin familj, en syster hade mördats och de andra suttit fängslade i flera år. Så förändrades något radikalt, pappan gav upp allt det han byggt upp i Sverige och åkte ner till sitt hemland med pengar, gång på gång. I Sverige muttrade han i soffan framför parabolteven och barnen fick bara prata kurdiska. Han levde för de tre månader om året han kunde åka till hemlandet, numera bitter över det svenska samhället. Arkan hade följt med till Kurdistan flera somrar som liten men inte känt sig hemma och därefter valt att stanna i Sverige. Men som 19-åring följer han återigen med. Och det är den sommaren det händer, hans släkt har beslutat att han ska gifta sig med en kusin. Arkan nekar men familjen trycker på. Och så följer en ytterst verklig historia om tvångsgiftermål, om uteslutningens psykologi och om de krafter som i det närmaste omöjliggör ett nej. Det är en stark berättelse som alla borde få tal del av. Har man inte möjlighet att höra Arkan själv framföra den så finns den i hans debutroman Stjärnlösa nätter.

/Olof

Tittering Thursday - Ingen födelsedagsgris precis

I år fyller det underfundiga finska trollet Mumin 65 år. Dags att gå i pension kanske någon tänker? Men alls icke. Mumin, och alla produkter med Mumin på, är populärare än någonsin. På Bokmässan i Göteborg fanns en hel monter med Mumin-prylar och på nätet kan man shoppa både plåster och shampo med gänget från Mumindalen.

Själv hör jag till den del av mänskligheten som närmar mig Tove Janssons figurer med tveksamhet. Obehagliga barndomsminnen från en tv-version av trollet skymmer tyvärr sikten även för en vuxen barnbibliotekarie.

Ett stort GRATTIS och HURRA
hörs, trots allt, från CHRIB ida`!

Om du följer länken får du höra Björk sjunga "The Comet Song" från filmen Moomins and the Comet Chase.

/Ulrika

Tittering Thursday - The mäss pt. 3

För er som vill (åter)uppleva Bokmässan i Göteborg kommer här klipp med några favoriter:








Erlend Loes och Håkan Hellströms alster finns naturligtvis att låna på bibblan!

/Magdalena

Tipsy Tuesday - The mäss pt. 2

I fredags var, som Ulrika skrev om igår, vi på barn och unga på bok- och biblioteksmässan i Göteborg och förkovrade oss i litteratur och författarpresentationer. Det är intressant att höra författarna själva prata om sina böcker och om sitt skrivande, det ger helt klart en annan dimension och man blir sugen på att läsa. Jag såg presentationer med två unga svenska författare som skriver starka kvinnoskildringar, utifrån egentligen helt olika perspektiv. Först Sara Stridsberg som har skrivit de fantastiska romanerna Happy Sally, Drömfakulteten och Darling river. Hon talade om författandet som ett sätt att lämna medvetandet, att med språket förvrida blicken och öppna upp ett nytt rum för tanken, att sudda ut gränsen mellan den inre och yttre verkligheten. Som när blicken förvrids av färgprismor i ett kalejdoskop. När hon skriver om platser, Engelska kanalen i Happy Sally och öknen i Darling river, gör hon aldrig research utan beskriver platserna som hon föreställer sig dem, ett slags drömkulisser, idéer av hur miljöerna ser ut, tar gestalt. Just i ovetskapen uppstår ett fritt skrivande bortanför medvetenheten. Hennes språk är väldigt starkt, vackert och drömskt men man drabbas också av de ofta mörka historierna. I kombination blir det, som någon uttryckt det, som att ”det svarta glittrar”. Näst ut var Maria Sveland som pratade om sin nya bok Att springa. Hennes text är tvärtemot Stridsbergs helt researchad. Men istället för att skriva en reportagebok om mäns övergrepp mot flickor och unga kvinnor har hon alltså valt att skriva skönlitterärt för att kunna fånga tankar och känslolägen som inte journalistiken kan, att berätta historier som kanske inte hade varit möjliga i dokumentär form. Boken skildrar alltså övergrepp, hur sexualiteten ofta kommer in som en käftsmäll i unga kvinnors liv, och är därför mörk såklart. Men romanen skildrar också den magiska vänskapen, den mellan två bästisar som delar allt, den intensiva kärleken mellan två vänner. En vänskap som fasas ut senare i livet när heteronormativa ideal tar över, tvåsamheten ska fylla våra livs alla behov och den intensiva vänskapen med en nära vän anses suspekt. Varför kan vi inte, exempelvis, planera semestern med våra väninnor istället för med vår man frågar sig Sveland. Mycket smart och tänkvärt blev alltså sagt och nu återstår att se om romanen är lika intressant. Spänd att läsa blev jag i alla fall.

/Olof

Miscellaneous Monday - what a mäss!

I fredags blev det inget bloggande för babes:en. Hela CHRIB (och halva Sverige?) var nämligen på bok - och biblioteksmässan i Göteborg. Precis som vid alla tidigare besök kan jag konstatera att EN dag på mässan är för lite! Så många seminarier, intervjuer, boksläpp, erbjudanden och författare och så lite tid. I år fokuserade vi på seminarierna som var av skilda slag och av ytterst skiftande kvalitet.

Ett seminarium med författarna Maria Sveland (Bitterfittan, Att springa) och Katarina Wennstam (Smuts, Alfahannen) var väldigt intressant. De två kvinnliga författarna skriver om svåra saker; bland annat om övergrepp mot barn och om mäns våld mot kvinnor. Genom sina romaner vill dom väcka debatt kring dessa ämnen. Sveland och Wennstam är båda journalister och har tidigare jobbat på Sveriges Television. Katarina Wennstam har gett ut ett par reportageböcker tidigare men hon insåg att hon skulle kunna berätta mer sanningsenligt och trovärdigt om hon valde att skriva om påhittade personer.

Något som de båda kvinnliga författarna också tog upp är att många människor som läser deras böcker förutsätter att dom själva varit med om det dom beskriver. När det gäller manliga författare dyker den frågan sällan upp, istället imponeras läsarna/recensenterna av hur skickligt en man kan beskriva till exempel en utsatt kvinnas situation. Intressant, och upprörande, att höra om hur genustänket fortfarande genomsyrar debatten.

I seminariet "Svennar, blattar och helt vanliga människor" deltog författarna Niklas Krog, Martin Svensson och Alexandra Pascalidou. Krog, som tidigare varit elitspelare i basket, skriver om Turk (svenne) och Ayla (blatte) i basketserien som börjar med boken Ingen rädsla och Martin Svensson skriver om hederskultur i sina böcker Din heder och När inget annat hjälper. Pascalidou har bland annat skrivit boken Bortom mammas gata om flykten till Sverige, rasism, Rinkeby och nazisthot. Martin berättade att han var den enda svennen i hela sin frus släkt på 2000 personer. Niklas berättade om när han som tonåring cyklade runt i Rinkeby och sålde ägg till "invandrarmänniskor" och om hur snabbt han fick nya vänner där trots att han själv kom från Alvik. Alexandra sparkade av sig skorna och önskade att fler blattar själva skulle börja skriva om sina liv i Sverige. Idag är det oftast svenskar utan invandrarbakgrund, som Martin och Niklas, som skriver om nysvenskarnas liv. Det blev ett intressant samtal om fördomar, svaga killar, starka tjejer, långkok och basket.

Till sist, om du gillar böcker och läsning, missa inte mässan nästa år. Det är nästan som en extra julafton när man kommer hem med alla sina fynd och minnen!

/ Ulrika