Ingen du känner

Vad glad man blir när man upptäcker att en författare som man gillar jättemycket ska ge ut en ny bok! Dessutom en bok som kommer till biblioteket typ alldeles strax - peppen! Det är Christina Wahldén jag pratar om, och hennes bok Ingen du känner. Den handlar om tjejen Shevin som sommaren efter nian som vanligt åker till Turkiet med sin familj. Den här resan blir dock väldigt annorlunda: det är nämligen meningen att Shevin ska giftas bort... Det här är ett ämne som är svårt att skriva om på ett bra sätt, men jag har goda förhoppningar om att Wahldén lyckas med det. Hon tar ju i sina många populära ungdomsböcker upp svåra ämnen utan att försköna sakernas tillstånd. Den senaste jag läste av henne var Min systers dotter har många pappor, en fortsättning på I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig som handlar om Ombeni från Kongo. Ombenis familj blir offer för det grymma kriget där, men hon lyckas fly till Sverige. Med sig har hon fasansfulla minnen av sina upplevelser i krigets Kongo, och självklart en stor sorg över sin döda familj.  Jag gillar Wahldéns engagemang för utsatta grupper och att hon har ett internationellt perspektiv. Och snart har jag den nya boken i min hand!

/Camilla

Tipsy Tuesday - Soundwalk Rosengård

Bibliotek runt om i Sverige, bland annat Kristianstad, har vid speciella tillfällen lånat ut levande böcker. Det rör sig inte om några tryckta sådana utan om människor som bär på speciella erfarenheter, som vidgar våra vyer eller som bryter våra fördomar. Nu har Stadsdelsförvaltningen Rosengård kommit med en liknande grej för att nyansera bilden av den ofta omtalade och debatterade stadsdelen i Malmö. Det kallas Soundwalk Rosengård och är en guidad rundtur i mp3-form. Man laddar ner tillhörande filer, laddar sin spelare och ger sig ut på promenad runt området, får reda på fakta och insidesskildringar och förhoppningsvis berikas man med nya perspektiv. Låter som perfekt sysselsättning för den kommande helgen! Eller som sommarlovsutflykt!

/Olof

Freaky Friday – Svårt att låna

Ibland kan vi på bibblan vara regelivrare av rang vilket denna absurda roliga historia från ett bibliotek i en ej namngiven stad i Sverige visar. En vän till mig jobbar på dagis och hade tagit en cykeltur med en handfull barn för att låna böcker. Alla småttingarna fick botanisera bland bilderböckerna och hade plockat ihop två var när det var dags att låna. Dessvärre hade lånekortet glömts på förskolan, någon mil därifrån, och när personalen hade sökt upp förskolan manuellt visade det sig att kontaktpersonen var en kollega till min kompis varför hans legitimation inte kunde användas som giltigt intyg. Nu var det så att kollegan var med på biblioteket och min vän tyckte att han kunde intyga att hon var hon och att de, inklusive de förväntansfulla barnen som fått välja böckerna, på så sätt skulle kunna få låna. Men nej, så funkar det inte på bibblan fick han veta. Då såg han att dagisets telefonnummer stod på skärmen där låntagarprofilen var framme och kom med förslaget att bibliotekspersonalen kunde ringa numret och att han kunde svara. För just det numret gick till den telefon som han av en händelse just då hade i sin hand. Men nej, så funkar det inte på bibblan. Då kom han på att han kunde skapa ett nytt lånekort åt dagiset, i sitt namn, med hjälp av sin legitimation. Men i så fall, fick han veta, krävdes rektors godkännande och namntäckning. I det finstilta står dock att det krävs rektors eller annan ansvarigs namnunderskrift påpekade min vän och meddelade samtidigt att han är annan ansvarig. Men i så fall behövs ändå dagisets organisationsnummer fick han reda på då varpå han ringde till kommunen och fick reda på detta, varpå han kunde skapa ett nytt lånekort och varpå han kunde låna böckerna som småttingarna valt. Nu har jag ju bara en sida av historien men hur som helst - vem har sagt att det skall vara lätt att låna!?

/Olof

Wordy Wednesday - nanny på nätet

Häromveckan var jag på en intressant föreläsning. Det var Elza Dunkels från Umeå universitet som skulle berätta; "Vad gör unga på nätet". Föreläsningen kom dock snarare att handla om vilka attityder unga (och vuxna) har till lärande och till det sociala liv som levs på nätet. Den vuxna publiken, mest lärare, fick sig nog en del nyttiga tankeställare.

Ett bra exempel på hur olika vi ser på saker och ting är följande samtal som Elza återberättade: Mamman varnar för att lägga ut alltför mycket personlig info på nätet; tänk om en blivande arbetsgivare hittar olämpliga saker när han/hon googlar dotterns namn om 10 år? Dottern svarar att om bilder från en fest för tio år sedan gör att hon inte får jobbet vill hon förmodligen inte jobba på den arbetsplatsen. Dessutom verkar det väl mer underligt om chefen INTE hittar nåt om han/hon googlar dotterns namn?

Elza Dunkels hade också en hel del klokt att säga om dagens skola som fortfarande inte lyckats integrera den nya tekniken och elevernas nya digitala kunskaper i undervisningen. Jag tycker att mycket av det hon säger låter klokt men jag undrar vad ni som är unga själva tycker? Vill ni läsa mer kan ni med fördel kolla in bloggen Net Nanny. Namnet på bloggen har valts med ironi eftersom Dunkels inte anser att vuxna ska övervaka utan istället samtala med sina barn och ungdomar.

/Ulrika

Wordy Wednesday - ditt namn är ditt öde

Lyssnade på P1 nu på morgonen. Det var ett inslag som handlade om vilka namn tyska föräldrar valde till sina barn. I Tyskland har upprörda röster höjts över att många föräldrar väljer "otyska" namn till sina barn till exempel Kevin eller Chantal. Valet av traditionellt västerländska/amerikanska namn är vanligare bland arbetarklass än bland medelklass, vanligare i forna Östtyskland än i fd Västtyskland. Namnen har därför blivit sociala markörer det vill säga om du heter Kevin har folk redan en uppfattning om vem du är, innan du ens öppnat munnen. Du är white trash och därmed får du inte samma förutsättningar som dina klasskamrater att lyckas i livet, oavsett hur duktig du är. Denna företeelse kallas i Tyskland för kevinism el chantalism.

Det är intressant, och lite läskigt, hur olika människor bemöts på grund av sitt namn. I Sverige talar man om y-namnen; Benny, Conny, Ronny, Kenny, Sonny - namn som var vanliga inom arbetarklassen i Sverige på 60- och 70-talet. Ända sedan dess har personer med dessa namn setts som dömda på förhand. Då och då kommer det påståenden om att dessa namn är ovanligt vanliga i kriminella kretsar, att dessa pojkar (nu män) har sämre tänder än genomsnittet och att rökning och för tidig död är vanligare bland män med y-namn osv. Undrar om dessa påståenden stämmer?

Idag är det inte många som döper sina pojkar till y-namn, möjligen kan Timmy vara ett nytillskott. Istället är det namn som Kevin, Liam, Cassandra eller Charlene som tagit över rollen som sociala markörer. Undrar hur det ska gå för alla dessa barn? Har vi lärt oss att se personen bakom namnet eller fortsätter vi att odla våra fördomar? Behandlar du Gull-Britt annorlunda än Amanda? Har du mer gemensamt med Filip än med Kjell-Åke? Vem vet, kanske är det rentav tvärtom?

/ Ulrika, ett gammalt "hederligt" germanskt namn (?!)

Tipsy Tuesday – ok, amen

Den judiska högtiden Sukkot, som infaller varje år runt den här tiden, avslutades för några dagar sedan. Under Sukkot som också kallas Lövhyddohögtiden firar vi minnet av israeliternas långa, strapatsrika ökenvandring ur Egypten till Israel. Här i Sverige ser man inte så ofta själva lövhyddorna (sukka) som byggs inför och används som mat- och sovplats under högtiden. För ett par år sedan besökte jag Brooklynstadsdelen Williamsburg. Om man promenerar över bron som leder hit från Manhattan och tar till vänster hamnar man i värsta hipsterkvarteren men om man istället går mer åt höger hamnar man i några kvarter som sedan 1800-talet har befolkats av ultraortodoxa judar, chassider, som klär sig och lever i enlighet med ytterst formbundna, religiösa koder. Med risk för att framstå som exotistisk måste jag säga att det var en väldigt fascinerande upplevelse att strosa omkring i dessa kvarter, speciellt som det var Lövhyddohögtid när jag var där och mängder av hyddor kantade gatorna eller var byggda på balkonger. Om chassidernas kultur har den svenska journalisten Nina Solomin skrivit en nästan klassisk reportagebok som heter Ok, amen. Läs den för en spännande inblick i en mycket ovanlig kultur, en konservativ isolerad klick, mitt i världsstaden New York, som tar avstånd från vår tids västerländska värderingar. Jag måste också passa på att tipsa om ytterligare ett inslag från P3:s samhällsprogram Verkligheten. Sara och chassiden heter det och sändes 16 februari i år. Det handlar om en svensk tjej som är på klubb på Lower east side där hon otroligt nog börjar prata med en ung chassidisk man som nyfiket irrat sig över bron. Om kärlek och tabu. Programmet kan lyssnas här.

/Olof

Wordy Wednesday - är en demokrat svensk?

I kölvattnet efter valet diskuteras det flitigt om hur sverigedemokraterna vill att deras Sverige ska se ut. Nu, äntligen, tycks övriga partier villiga att bemöta sd:s argument vilket leder till att tittarna/lyssnarna förhoppningsvis kan skaffa sig en klarare uppfattning om vad det nya riksdagspartiet egentligen vill.

I veckan lyssnade jag på P1-morgon där sverigedemokraternas kulturpolitiska talesman Mattias Karlsson diskuterade det svenska kulturarvet med Jan Nordwall från Sveriges Hembygdsförbund. Sverigedemokraterna vill att statliga kulturpengar går till sådant som som "bevarar det svenska kulturarvet". Bland annat nämns hembygdsföreningar och folkdanslag.

Sd vill att den traditionella svenska kulturen ska bevaras men frågan är vad som är svensk kultur? Under årtusenden har folk flyttat mellan städer, landskap och länder. Samtidigt har dom tagit med sig sin kultur som därmed också spridits och ofta integrerats i den nya miljön.

Var går gränsen? Är kåldolmar verkligen svensk husmanskost när maträtten kommer från det gamla Osmanska riket? Är folkdräkter, som vi idag är vana att se dom, en svensk tradition när de började användas så sent som vid sekelskiftet 1800-1900? Är de danser som svenska folkdanslag dansar, polska från Polen eller schottis från Skottland, svenska? När blir något eller någon svensk?

Jan Nordwalls svar var att all kultur som förekommer bland svenska medborgare är svensk kultur och han är emot den kulturkonservatism som sd tycks förespråka.
Mattias Karlssons svar var något mera oklart.

Vill du själv höra inslaget finns det här.

Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) står det grekiska ordet demokrat för en "person som hyllar folksuveränitetens princip; person som gynnar o. arbetar för folkets, dvs. alla (myndiga) medborgares deltagande" Kan vara bra att känna till.





/Ulrika

Tipsy Tuesday - roligt, sorgligt, starkt

Tipsy Tuesday, ja. Då passar jag såklart på att skriva några av mina tankar om förra veckans bokskörd:

Emma Granholms Ett nytt liv på köpet handlar om Sanna som ska börja gymnasiet. Hon har inga vänner sedan tidigare, utan har varit utstött sedan hennes bästa vän ”dumpade” henne i tredje klass. Men gymnasiet blir verkligen en nystart för Sanna; hon kan inte fatta att alla i den nya klassen pratar med henne och vill hänga med henne. Om ensamhet. Om själens styrka. Om att vilja vara till lags och passa in – men till vilket pris? Emma Granholm är expert på att bygga upp stämningen redan från början så att läsaren förstår att något hemskt kommer att hända … Samma upplevelse fick jag när jag läste hennes förra bok Liv & Lovisa, en av mina favoriter från förra året. Starka skildringar - läs dem båda! Själv ska jag läsa hennes debut som jag inte hunnit med än: Simon & Sophie.

Skunk är Sheba Karims debutbok och handlar om kulturkrockar; om en muslimsk pakistansk tonårstjej som lever i USA med stränga föräldrar som vill att hon ska vara just en god muslimsk pakistansk flicka. Hon tillåts inte vara med på många aktiviteter utanför skoltid, vilket såklart påverkar henne. Till råga på allt blir hon kär... Om att vilja göra uppror, men ändå inte. Om den första omöjliga kärleken. En humoristisk, ironisk och annorlunda skildring av tonårsliv och tankar, som jag satt och fnissade högt åt många gånger - mina medpassagerare på tåget undrade nog lite vad jag hade för mig. Fast kanske blev de sugna på att läsa boken – blir du? I så fall får du veta varför den heter just som den gör. :)

Och så till sist, Katarina von Bredows Hur kär får man bli? En bok man måste sträckläsa (även om jag vill göra det med nästan alla böcker)! Von Bredow är ju en mästare på att skildra (ungdoms)kärlek, så även i detta fall. Om den omöjliga (eller?) kärleken mellan Katrin och Adam. Om svek. Om familjekonflikter. Om mobbing. Mycket ryms, men ändå inte för mycket. Jag tycker detta är en av von Bredows starkaste skildringar.

Har du något bra lästips – dela gärna med dig till oss!

/Lina