Sveriges mäktigaste kulturpersonlighet, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, ser helst att kulturbudgeten inte ökar. Det är symptomatiskt för högeralliansens syn på kulturen. Den ska i längsta möjliga mån bekosta sig själv, eller av biljettintäkterna från alla de som har råd med mer kultur när skatterna sänks. Av dem som är i arbete. Av dem som inte är i utanförskap. För språket är också ett kulturområde som alliansen har påverkat de senaste åren. Aldrig förut har ordet utanförskap missbrukats så, aldrig tidigare har man kommit i arbete när man fått jobb. Den allt kyligare retoriken som präglar Sverige, politiken som skapar samhällsklyftor, har så smått börjat speglas i samtidsfilmen. Nyss hade Pernilla Augusts filmatisering av Svinalängorna premiär och i dagarna belönades Babak Najafis socialrealistiska Sebbe med Filmkritikerförbundets pris Greta. Sebbe är en riktig käftsmäll som alla borde se. Det är ett smutsigt och verkligt drama om en ensam, utsatt 15-åring som bor tillsammans med sin alkoholiserade, oberäkneliga mamma i ett nedgånget bostadsområde i någon svensk stads sociala marginaler. Han är mobbad i skolan, hans mamma sviker och desperationen tilltar. Det är en film svår att värja sig mot, mörk men med ett tvetydigt slut som öppnar för framtiden. Sebbe är också en av tre filmer som är nominerad till en Guldbagge i kategorin bästa film. Den 25 januari delas priset ut. Sebbe finns att låna på bibblan./Olof
