Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.
Det är verkligen en unik berättelse, som inte riktigt släpper greppet om en, oavsett om det var längesedan man läste den eller ej. Den väcker många frågor, känslor och funderingar. Det om något, tycker jag kännetecknar en bra bok. Läs den om du inte redan gjort det!
För övrigt tycker jag att Augustpriset för just bästa barn- och ungdomsbok får alldeles för lite utrymme i medierna...
/Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar