Så har jag äntligen gett mig tid att läsa Michelle Magorians klassiker Godnatt Mister Tom.Jag förstår inte hur jag har kunnat missa denna fantastiska bok. Med tanke på min nästan ohälsosamma bokkonsumtion under mina yngre tonår är det ännu konstigare. Om du också hoppat över boken tidigare så väntar dig en klok, sorglig, förfärlig och härlig historia.
Boken handlar om William Beech, en liten blek och spinkig pojke, som tillsammans med många andra stadsbarn skickas bort från London under andra världskriget. Tyskarna hotar att bomba och familjerna försöker rädda sina barn genom att skicka ut dom på landet. William blir placerad hos en gammal butter enstöring, Tom Oakley, som motvilligt ställer upp eftersom det är hans skyldighet, hans krigsinsats.
William, eller Willie som han kallas, är rädd, tyst och blyg och det tar ett tag innan han öppnar sig för Tom. Den äldre mannen är å sin sida inte van att umgås med folk över huvud taget, han har hållit sig för sig själv sedan hans hustru dog 40 år tidigare. Allt eftersom dagarna går lär det udda paret känna varandra och läsaren får veta alltmer om huvudpersonerna. Redan tidigt i boken förstår man att Willie inte haft någon bra barndom men hur förfärligt hans liv i London är inser man långt senare. (Jag kom att tänka på boken Pojken som kallades Det.)
Till byn kommer det fler och fler evakuerade barn och Willie får för första gången i sitt liv en riktig vän, Zack, som med sina vilda historier och färgglada kläder öppnar världen för Willie. Zacks föräldrar är skådespelare och deras son kan och vet (nästan) allt. En dag får Willies vän reda på att hans pappa är allvarligt skadad efter en bombning och Zack måste åka till London. Han kommer inte tillbaka.
Det är en fantastisk berättelse om överlevnad, mod och vänskap. Jag förstår varför boken blivit en klassiker och jag önskar verkligen att alla bokslukare, oavsett ålder, ger den en chans. På biblioteket finns den både som pappersbok och som ljudbok, såväl på engelska och som på svenska.
/ Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar