

Maja-Maria Henriksson beskriver oerhört bra i boken Jag finns fjortonåriga Johannas kaosartade och ångestfyllda tillvaro. I skolan blir hon såväl fysiskt som psykiskt misshandlad av två killar. Där hemma är det hennes mamma som står för samma behandling. Längtan efter kärlek, längtan efter att höra till, att duga - dessa är centrala behov vi människor har, och Johanna skriker i sitt inre desperat efter detta. Det är en stark skildring, särskilt med tanke på att den bygger på författarens egna erfarenheter. Det har även kommit en fortsättning på boken som heter Inte på riktigt, inte på låtsas, men den läsupplevelsen har jag framför mig.
I helgen som gick läste jag Millan av Pia Hagmar som skrivit en jättedrös med hästböcker, men även mysterieböckerna Dalslandsdeckarna. Millan är skriven för något yngre läsare än Henrikssons böcker. Som i många av hennes andra böcker har hästar en viktig roll i den här boken - för Millan, 13 år, betyder de allt. Hästarna och stallmiljön är något som ger hennes liv innehåll och glädje i en vardag som i övrigt är otrygg och som innebär ett stort ansvar för hennes älskade lillebror Josef. Men stalltillvaron är inte helt okomplicerad. Millan har ingen egen häst, och får mest vara där så länge hon hjälper de andra tjejerna. Det fina med den här boken tycker jag är beskrivningen av Millans problemtyngda familj och hennes känslor för den; alla familjemedlemmar beskrivs som de människor de är, med sina tillkortakommanden såväl som förtjänster.
Böckerna ovan finns såklart på bibblan.
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar