
Var på bio i helgen med tre popcornstokiga ungar. När dom inte hade huvudet nere bland majskornen tittade dom, och jag, på Det regnar köttbullar. Den minnesgode läsaren kommer ihåg att jag lovade en recension och här kommer den: En småvarm anrättning med en del mumsiga ingredienser men på det hela tämligen lättsmält och lättglömt. Med andra ord; kul att kunna göra snöänglar i glass, kul att sitta på en taklös restaurang och få maten serverad direkt från himlen till tallriken och kul (?) att bli jagad av enorma grillade kycklingar men...det blev lite tjatigt efter ett tag. Tur att det också fanns en komplicerad kärlekshistoria mellan en nörd, en tv-reporter och en enorm Jell-O så att spänningen hölls uppe.
Efter föreställningen var jag och barnen dock tvungna att bege oss till närmaste restaurang. Trots popcornen gjorde filmen oss jättehungriga!
/Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar